Tvätta och rengöra bilen. 6 steg till ett perfekt resultat.

1. Blanda en hink vatten med vaxfritt schampo. Biltvätten ska alltid börja upptill. En god regel är att använda två olika borstar eller svampar, en för taket och ner till ungefär mitten på sidorna. Därifrån och ner till trösklarna använder man en annan borste. Detta för att det alltid är mest smuts nedtill på bilen.

2. Lyktor och rutor görs rena med en svamp med kraftig skrubbeffekt. Den hårda svampen passar bra till att ta bort insekter som fastnat på lyktglas och vindrutor, men använd den inte på lacken som då kan bli matt.

3. Bilfabrikernas konstruktörer tycks ibland glömma att de fina bilarna ska tvättas ibland. De finns oåtkomliga vinklar och vrår på bilarna där man inte kommer åt med en vanlig borste eller svamp. I färghandeln finns olika borstar och penslar, som t.ex. den här elementpenseln. Med den får man bort smutsen under den smala dropplisten.

4. När bilen är ordentligt tvättad och sköljd -glöm inte att spola hjulhusen för att få bort sand och smuts – torkas den med ett hårt urvridet sämskskinn, som breds ut och dras över ytorna i långa drag.

5. Använd olika sämskskinn till karosseriet och rutorna. Det minskar risken att små sand eller gruskorn ska repa glaset.

6. Om inte rutorna blir rena vid tvätten får man ta till starkare medel. Rutorna är ofta smutsigare på insidan än på utsidan, även i bilar som körs av icke-rökare. Det är viktigt att göra en grundlig fönstertvätt då och då.

Säkerhet, övningskörning och handledarutbildning

Nu ska jag säga något självklart. Det är viktigt att bromsarna funkar i din bil.

Anledningen till att jag ens tar upp detta självklara är jag kom på för ett par dagar sen att senaste gången jag själv tänkte på bromsarna i bilen var när jag gick handledarutbildning för körkort. Det vill säga den obligatoriska introduktionsutbildningen, med syfte att börja övningsköra med min son. På hittahandledarutbildning.se i Stockholm finns det mer kunskap att hämta om du är nyfiken på vad jag syftar på här. Detta är hur som helst en körkortsutbildning som alla som vill övningsköra måste genomgå. Både handledaren och eleven.

Handledarkurs och bilsäkerhet

Under handledarutbildningen påtalades mycket riktigt hur viktigt det att ha koll på bilsäkerheten. Och hur vi ofta underskattar bromssträckans längd. Det är också ett faktum att ovana bilförare har en mycket längre reaktionsförmåga, och bromssträcka, än vana. Vilket gör det extra viktigt att redan under körkortsutbildningens tidiga faser få lära sig, och prova på, bromsarnas dynamik.

Inget för amatörer – en sanning med modifikation

Att ge sig på bilens bromsar är inget för amatörer, säger man. Det är alldeles riktigt. Men det är ändå en sanning med modifikation. Lite bör man ändå veta om bromssystemets funktion och underhålla för att vara säker på att bilen bromsar som den ska, när det behövs. Det är viktigt, både för trafiksäkerheten och för att slippa onödiga kostnader. Det handlar helt enkelt om att kunna stoppa i tid.

Som sagt. Bromsarna är en av bilens allra viktigaste säkerhetsdetaljer. Man kan nästan tycka att det är så självklart att det är onödigt att nämna. Tyvärr visar erfarenheten något annat. Ett flertal privatbilar kör omkring med bromsar som i en kritiskt situation skulle visa sig bristfälliga. Med andra ord: många bilister kör omkring med dåliga och undermåliga bromsar utan att ens veta om det. Det finns minst två orsaker till detta: dels bristande kunskap och kännedom om de krav som bör ställas på bromsarnas effektivitet, dels bristande erfarenhet av att kontrollera bromsarnas duglighet.

Gör bromsprov

Trots att varenda bilist, för att överhuvudtaget få ha körkort, har fått lära sig hur man utför enkla bromsprov, skjuter man upp det till det ögonblick då då gäller att undvika en hotande katastrof. Det är faktiskt samma sak som att man skulle vänta med att prova utlösaren till fallskärmen tills man är på väg ner.

Så. Mitt råd är – testa! Ge dig ut och kolla hur lång tid det tar att bromsa i olika farter. Är du handledare för övningskörning så behöver du förstås göra detta väldigt kontrollerat – och successivt eskalera farten.

Så undviker du att få bilen stulen – ett par tips om bilsäkerhet

Biltillverkarna är idag mycket medvetna om vikten av bilens säkerhet och många bilar tillverkas med etsade fönsterglas, startspärr (immobiliser), larm och stöldskyddad stereo som standard. Utöver att montera säkerhetsanordningar finns det ett antal andra åtgärder du kan vidta för att göra det svårare för eventuella tjuvar. Vissa av punkterna kan nog verka löjligt självklara, men det är också därför man glömmer dem ibland. Läs också det här på SVT för att förstå hur moderna biltjuvar tänker.

1. Lås alltid bilen
Även i garaget eller på uppfarten hemma, eller om du just tankat och bara springer in för att betala. Många moderna bilar är utrustade med en spärrlåsfunktion och om din bil har detta, se till att aktivera funktionen när du låser bilen. Glöm heller inte alla låsa tankluckan, och om bilen är i garaget, låg garageporten. Om bilen blir stulen eller någon stjäl något från den när den är olåst, kan du få problem att få ersättningar från försäkringsbolaget.

2. Skydda bilstereon.
De flesta moderna anläggningar har en säkerhetskod och fungerar inte om du tar bort fronten från anläggningen. Om du behöver mer information om att låna pengar, besök sidan.

3. Lämna aldrig något av värde synligt i bilen
Om du inte kan ta sakerna med dig, lås in dem i bagageluckan. Lämna aldrig värdesaker i handsfacket. Lämna inte heller bilens handlingar i bilen, eftersom det kan hjälpa en eventuell biltjuv att sälja den vidare.

4. Parkera synligt
Om det är möjligt, parkera alltid på en övervakad parkering, och på en plats som är väl synlig för förbipasserande. Om du måste parkera på en parkeringsplats eller vid vägkanten över natten, försök då att hitta ett väl upplyst område.

5. Installera ett larm
De bästa billarmen är ganska dyra, men de avskräcker tjuvarna. Om det redan har ett billarm: aktivera det alltid, även om du bara ska lämna bilen i ett par minuter.

5 kontrollpunkter innan du kör långt

1. Kontrollera att vätskenivån i bromsvätskebehållaren är normal (ej under min.). Om nivån är för låg har det tro-ligen uppstått en läcka i något av bromssystemen, bilen måste undersökas på verkstad.
2. Kontrollera färdbromsen. Tryck hårt på pedalen. Pedalen ska kännas stum och får inte sjunka närmare golvet än ca 3 cm. Om pedalen går längre ned eller känns fjädrande behöver bromsarna justeras eller repareras.
3. Kontrollera att bromsservon fungerar. Tryck ned bromspedalen och hall den nedtryckt när du startar motorn. Pedalen ska sjunka en aning i samma ögonblick som motorn startar om servon är i funktion.
4. Kontrollera att parkeringsbromsen fungerar. Det kan du göra i en backe eller genom att köra i mycket låg fart och försiktigt dra till parkeringsbromsen. Kontrollera också att inte handbrornsspaken, fullt tilldragen, når sitt översta läge.
5. Kontrollera att färdbromsen har jämn bromsverkan. Kör med lag fart och provbromsa. Det ska inte kännas sneddragningar i ratten vid inbromsning. Bilen får inte köras om inte både färd- och parkeringsbroms fungerar.

Halkkörning under risktvåan – samt en guide till hur du ska agera vid halka och vattenplaning

Att köra bil på halt väglag är inte det lättaste. Ska du ta körkort kommer du att få erfara detta under det klassiska utbildningsmomenten som förr (det vill säga när jag tog körkort) kallades för halkkörningen, numera för risktvåan eller mer formellt: riskutbildning del 2. (Som du säkert räknat ut finns det också en riskutbildning del 1, men låt oss prata mer om den i ett annat inlägg).

Risktvåan beaktar alltså extra riskfyllda situationer på våra vägar, som att köra bil när det är halt på våra vägar. Körning på halt väglag kan göra livet surt för dig på många sätt: dels är det svårare att överhuvudtaget komma iväg, då hjulen ofta slirar. Du kommer att märka att bilen inte alltid lyder ratten för att väggreppet mellan hjulen och körbanan är begränsat, och att det därför blir svårare att stanna och att bromssträckorna blir längre. Om du som jag ska ta körkort i Stockholm finns det, mig veterligen, 3 halkbanor som utbildar dig inom risktvåan, där Gillingebanan får räknas som det mest välkända. Du kan läsa mer om hur du bokar risktvåan i Stockholm genom att klicka här. Här står också mer om vad du kan förvänta dig under själv utbildningen.

Ska du läsa risktvåan i Göteborg är det inte omöjligt att du hamnar på Stora Holms trafikövningsplats och bor du i Malmö så kanske det blir aktuellt att göra ett besök på Bulltoftabanan när det är dags för det sista utbildningsmomenten under körkoret. Det är nämligen viktigt att påpeka detta: att halkkörningen är en utbildning. Visserligen kan man få underkänt, men det är inte så vanligt.

Framöver ska vi titta lite mer på vilka ämnen som behandlas under risktvåan, och vad som kan vara bra att veta.

Om väggreppets betydelse vid halka

Vi skrev i vårt förra inlägg om väggreppets betydelse. Förutsättningen för ett bra väggrepp är bra däck och torr fast körbana. Väggreppet minskar mest påtagligt när körbanan beläggs med snö eller
is. Även om man inte har några erfarenheter från körning i vinterväglag så har man känt på väglaget som gångtrafikant. Det känns naturligt att köra långsammare och bromsa, gasa och styra försiktigare. De riktigt stora riskerna uppstår när man kommer in på ett halt område utan att vara förberedd. Ibland övergår körbanan från att vara våt till att bli isbana nästan omärkligt.

En termometer i bilen som visar körbanans temperatur är en bra investering. Ett tips: om temperaturen är runt 0 grader och körbanan är våt så hörs ett ”plaskande ” från bilens hjul. Skulle körbanan se våt ut och plaskandet upphöra, har troligen vattnet förvandlats till is. Halka kan förekomma i olika former under alla årstider. Dess-utom förekommer det olika grad av halka vintertid. Vi ska titta lite närmare på de olika årstidernas halka.

Sommarväglag
Sommaren är klart den bästa årstiden när det gäller väggrepp, men även då förekommer dåligt väggrepp. När det börjar regna efter en torrperiod löses damm och smuts på körbanan upp till en såpig sörja som kan bli mycket hal. När det regnat en stund sköljs smutsen bort. När det regnat mycket kan vattenplaning uppstå. För detta krävs någon eller några av dessa tre förutsättningar:

• våt körbana
• otillräckligt däckmönsterdjup
• hög hastighet.

Risk för vattenplaning
Vattenplaning uppstår när det vatten som finns på körbanan inte hinner strömma igenom däcksmönstret. Vattnet samlas framför däcket i en kil som lyfter hjulen som vattenskidor. Hjulet förlorar helt väggreppet.

Risken för vattenplaning är särskilt stor om det är mycket vatten på vägen (t ex asfalt-eller betongvägar med vatten-fyllda slitspår), om däcken är nedslitna och/eller om farten är hög. Om förutsättningarna i övrigt är lika så vattenplanar en lätt bil vid lägre fart än en tung bil och en bil med breda däck vattenplanar vid lägre fart än en bil som har smala däck. Stenläggning, vägmarkeringar och träbroar brukar bli extra hala om de är våta. Nylagd asfalt kan under varma sommardagar mjukna och bli slipprig. Grus eller sand på en asfalt- eller betongväg kan ge mycket dåligt väggrepp. Det fungerar ungefär som ärtor på ett golv. Risken är särskilt stor för motorcyklister.

Vinterväglag = halkkörning
I vinterväglag finns stora variationer, från torr asfalt- och be-tongväg till våt isbeläggning. Halast är det på is vid temperaturer runt nollan. När körbanan är isbelagd är det ofta halast på platser där många bilar har stannat och kört igång. De stillastående fordonens däcksvärme tillsammans med den ”polering” inbromsning och igångkörning ger gör väglaget mycket halt.

Snömodd som kan förorsaka ”moddplaning” (jmf vattenplaning), uppstår vid betydligt lägre hastigheter än vattenplaning. I samband med plogning bildas ofta en snösträng mitt i körbanan. Strängen kan vara svår att passera, bilen råkar lätt i sladdning. Om du måste passera den, se till att farten är måttlig och styr inte för tvärt genom strängen.

Räkna med extra långa bromssträckor:

• Strax före gata- och vägkorsningar, speciellt vid korsningar med stopp och väjningsplikt och vid trafikljusregleracle korsningar.
• Vid övergångsställen och cykelöverfarter.
• På vägar som ligger nära öppet vatten. Där bildas lätt en ishinna vid temperaturer runt 0 grader.

Vad gäller för vinterdäck på bilen?
Bilen måste vara försedd med vinterdäck under tiden den 1 december t om 31 mars om vinterväglag råder. Vinterdäcken kan vara av olika slag, men av de alternativ som finns är nog dubbdäcken de bästa. De ger gott väggrepp på is och hårdpackad snö. I modd och lössnö ger dubbarna knappast någon effekt alls. Dubbdäck bör användas för att öka säkerheten, inte för att kunna köra fortare. Nackdelarna med dubbdäck är att man vid körning på torr asfalt- eller betongväg får förlängda bromssträckor, hårt vägslitage och luftförorening av losslitna partiklar.

Så agerar du vid vattenplaning

Visst förefaller däcken på bilen både breda, stora och tunga? Men faktum är att kontaktytan mellan däck och vägbana är inte större än din handflata. Däcket måste med andra ord ha ett bra mönster för att få ordentligt grepp på vägen. Kompromissa aldrig med detta.

Särskilt viktigt är det att ha bra däck när väglaget är halt och, inte minst, vattenfyllt. För att kunna pressa undan vattnet så att kontakten mellan däck och vägbana inte förloras behöver du först och främst ha bra däck och ett adekvat mönsterdjup. Om däcket är slitet och inte har den förmågan uppstår vattenplaning, vilket innebär att bilen förlorar både styr- och bromsförmåga. Andra orsaker till vattenplaning är hög hastighet eller breda däck. Ju mer vatten det är på vägbanan och ju mindre skrovlig vägbaneytan är, desto större är risken för vattenplaning.

Att få vattenplaning är en obehaglig upplevelse som kan få katastrofala följder. Det finns dock små men fullt tydliga varningssignaler.

• Vatten på vägen.
• Djupa spår i körbanan.
• Vägkänslan försvinner
• Bilen glider mer än rullar.
• Motorn rusar upp i varv.

Åtgärder vid vattenplaning:

• Vrid inte på ratten! Är framhjulen vridna åt sidan då de åter får markkontakt, är risken stor för en olycka
• Släpp gasen så att farten sjunker.

Det bästa är förstås att undvika att få vattenplanning överhuvudtaget.

Utöver vatten på vägen är naturligtvis snömodd orsak till liknande problem. Var försiktig med dina rattrörelser när du ska köra igenom en snösträng. Det är lätt att få ett kast. Undvik därför att köra igenom snösträngar om det inte är absolut nödvändigt, och om du gör det — öka inte gaspådraget.

Vad gör man om man tankat fel bränsle i bilen?

I Sverige finns inte längre pumpar med blyad bensin, men vid en utlandsresa kan man ibland ha sån otur att man förväxlar de olika bränsletyperna. Här följer en snabb genomgång på möjliga åtgärder om du skulle råka göra fel.

Blyfri istället för blyad bensin
Om du bara hunnit fylla på några liter blyfri bensin, flytta över till pumpen med blyad bensin och fortsätt fylla på. Det kommer inte att orsaka några problem. Om du har fyllt hela tanken med blyfri bensin, kör bilen tills tanken är ungefär halvtom, fyll sedan på med blyad bensin.

Diesel i stället för bensin
Försök inte starta motorn – om du gör det kommer den inte att gå länge och du måste kommer den inte att gå länge och du måste i bränslesystemet mycket noggrant, vilket kan bli dyrt! Du måste låta tömma, rengöra och fylla tanken med bensin innan du kan köra vidare – ring efter hjälp.

Bensin istället för diesel
Om du bara hunnit fylla på några liter bensin i tanken, flytta över till dieselpumpen och fortsätt fylla på med diesel. Du kommer inte att få några problem. Om du har fyllt hela tanken med bensin, försök inte starta motorn – om du gör det kommer den inte att gå länge och du måste låta rengöra och undersöka alla komponenter i och undersöka alla komponenter. Ring efter hjälp!

Köra bil och självinsikt

Det är lätt att bli fartblind i trafiken, det vet alla. Men det är också lätt att bli blind för sitt eget agerande. Därför är den här videon från trafikverket ett utmärkt initiativ, och frågar helt enkelt om du skulle vilja möta dig själv i trafiken?

Måste man köra bil? Om samhällstruktur, bilism och andra transportalternativ

Med dagens samhällsstmkturer ser sig många hushåll tvungna att ha en eller flera bilar, för att man ska hinna med alla ärenden som ska utföras p2 specifika tider på platser som ofta ligger långt ifrån varandra. Det finns grovt sett två områden som man kan påverka: man kan minska den uppbundna tiden, framförallt arbetstiden, och man kan minska kraven på tidspassning vid olika platser.

Som det är idag, behövs bilen dagligen för att man jobbar så mycket, och därför får ont om tid till övriga aktiviteter. Samtidigt behöver många arbeta mycket för att ha råd med en eller ibland flera bilar. Det gäller därför att hitta en öppning i denna låsta situation.

Att ha tillgång till olika sorters fordon utan att själv äga ett – genom att enkelt kunna leasa eller genom att ingå i en fordonspool – kan ge ut rymme för minskad arbetstid. Vi kan som exempel anta att man säljer sin fyra år gamla mellanklassbil (t ex en VW Passat) som körts 1500 mil per år inkl dagliga arbetsresor, och att man stället går med i en fordonspool där man kör 500 mil per år. Detta medför att man får använda sig av andra transportmedel – cykel, gång och kollektivtrafik – för sina dagliga resor, men fortfarande har tillgång till bil för att t ex hälsa på vänner samt på helg- och semesterresor. En inkomsttagare med en lön på 16000 kr kan på detta vis spara in en arbetstid om ca 8 timmar per vecka. En viktig strukturell aspekt är här möjligheterna till en lägre arbetstid. I dagens läge är stelheten fortfarande stor kring normen om en 40 timmars arbetsvecka.

Den andra här behandlade orsaken till ett dagligt bilbehov utgörs av de vitt åtskilda målpunktema för service- och ftitidsresor. Ett motverkand av dagens trend, där allt färre och större affärer och serviceinrättningar orsakar ökat resande, är sannolikt nödvändigt. En sådan vändning kan ske på två sätt. Man kan skapa möjligheter till att helt slippa många av dessa resor. Bank- och postärenden kan t ex utföras via Internet. Dagligvaror kan beställas över Internet eller telefon för att sedan levereras hem til dörren. Vidare bör man decentralisera sådana funktioner som trots IT-möjligheterna kräver att man reser till dem, främst sådana som man utnyttjar dagligen.

Bilen och bilbältet – för och nackdelar för bilföraren

För att ett bälte skall kunna överföra krafter till kroppen kommer det under kollisionsförioppet att ändra sin anliggning mot kroppen (geometri) eller graden av omslutning. När omslutningen ökar kommer även den överförda kraften till kroppen att öka. Denna riktningsförändring hos bältet måste beakta så att kroppsdelar som inte kan ta stora laster inte blir belastade t.ex. buker och halsen. Dessa skeenden styrs främst av bältesgeometrin, dvs bältets infästnings- och omlänkningspunkter, samt av stolsdynans egenskaper.

Att åstadkomma ett effektivt bilbältessystem för alla storlekar på åkande med olika sittpositioner i olika kollisionshastigheter och olika kollisionsriktningar är i princip omöjligt. För att lösa vissa nackdelar kompletteras bältet ofta med olika anordningar såsom justerbar övre oralänkare eller fästpunkt för att få en bältesgeometri som bättre passar olika storlekar på de åkande samt de därtill också kopplade sätesinställningarna. Ett annat sätt att förbättra bältes geometrin är att montera samtliga fästpunkter, inklusive den övre, i stolen.

Ett sådant system kallas för ett integrerat bälte eller ett ”belt in seat” system. Integrerade bälten finns idag i ett fåtal bilar och kräver helt andra stolskonstruktioner än med konventionellt bältessystem, då den åkandes retardationskrafter förs genom stolen ned i golvet istället för att till stor del tas upp av dörrstolpen.

För att minska risken att bältet i sig ger upphov till skador på t.ex. bröstkorgen hos framför allt äldre genom att alltför stora krafter byggs upp förekommer kraftbegränsare och försträckare. Kraftbegränsare hindrar att bältes krafter över viss nivå uppstår. En kraftbegränsning åstadkoms genom att bältet har en viss töjning. Ytterligare kraftbegränsning kan erhållas genom en bältesinfästningspunkt som till viss del är deformerbar och således låter den åkande förflytta sig något framåt under energiabsorption. Nackdelen är den att huvudet kastas fram längre. En kraftbegränsare kombineras därför normalt med en förstärkare.